Two lives, one dream part 18
0
Amandas perspektiv:
Jag vaknade på morgon av att jag fick kräkreflexer. Jag tog snabbt på mig en av Ryans skjortor och sprang in på toaletten och spydde. Fyfan vad jag mådde illa. Jag brukade ju inte spy så här dags på morgonen och jag hade inte fått nån mens eller någonting vafan kunde det va?!
Ryan tittade på mig chockat och jag sa ingenting. Vi gick och la oss igen och jag hoppades på att jag inte skulle behöva spy igen.
Efter 3 timmar vaknade vi igen och vi låg bara och tittade på varann.
- Varför spydde du i morse? frågade han
- Har ingen aning.
- Röda veckan?
- Nej
- Vad fan kan det va då?
- Jag vet inte, de kanske va för igår du och jag..
- Det kan det vara för vi använde inge skydd
- Omg... sa jag tyst
Jag kände tårarna rinna ner för kinderna och Ryan kramade om mig.
Det fick inte vara den andledningen, nej min mamma skulle döda mig!
Åååh varför gjorde vi det? Om jag hade varit gravid vad skulle jag göra lixom? Hoppa av skolan och va med på Sixteen and pregnant på MTV eller även om jag var 17?
Ryan torkade mina tårar och jag rbörjade klä på mig en rosa blus och en kjol till. Sen fixade jag mitt hår jag borstade igenom det och satte upp luggen. Sen gick vi ner och åt frukost eller ja han, när jag såg frukosten kändes det som om jag skulle spy så jag sprang in på toan.
Som tur spydde jag inte eller det var det jag trodde iallafall som tur hann jag till toaletten.
- Igen? frågade Ryan
Jag nickade bara sen gav han mig ett glas med vatten
- Funderar på om vi ska köpa ett gradivitetstest åt dig så vi är säkra om det är det eller inte
Jag nickade ännu en gång och Ryan lyfte upp mig sen gick vi ut till hans bil och åkte till närmsta apotek och köpte ett gradivitetstest. Det var nå som hette Clearblue. Jag gick in på toan och gjorde som det stog på förpackningen sen pep den till.
O.M.G! Det var positivt alltså jag var med barn.
Jag slängde det och gick ut till Ryan.
- Nå?
- Det var positivt
Han såg lika chockad ut som jag och tårarna började rinna.
Vad skulle jag ta mig till?
Cassies perspektiv:
Det hade gått 3 veckor och det var dags att åka hem.
Det skulle bli skönt men ändå inte, lixom lämna allt det här det var underbart men jag ville hem för att träffa alla och sova i sin egen säng! Det var det bästa med att komma hem och slippa dom där hårda sängarna!
Vi åkte till flygplatsen och flyget gick om en kvart.
" Hej älskling flyget går om 15 minuter tillbaka till LA ♥ " skicka jag till Troy
" Det är nice då ses vi i morgon eller?♥ "
" Aa hur mycket är klockan i LA? ♥ "
" Ett ♥ "
Alltså var jag hemma i LA vid kanske fyra-fem amerikansk tid.
Här var det kväll alltså klockan var tio.
Nu när jag blivit van vid dom här tiderna kommer det kännas konstigt att komma tillbaka till dom gamla tiderna men det kommer säkert gå bra!
Dom började släppa in folk på flyget nu så vi lämnade bagaget där man skulle lämna det och klev på flyget.
Jag somnade typ på flyget och mamma väckte mig när vi var framme. Det var soligt ute vad härligt! och att äntligen vara tillbaka i LA!
- Hej Amanda vi är hemma nu har du lust att hänga en stund? frågade jag henne när jag ringde
- Visst kommer du hit eller?
- Okej
Jag la på sen åkte vi med limo hem? Varför limo? Det var en av dom första gångerna jag någonsin gjort det kändes kosntigt. När vi kom hem kom min lillasyster Stella fram och gav mig en bamsekram och sen kom pappa och kramade mig.
Mamma skjutsade mig till Amanda och vi satt och snacka länge.
- Så har det hänt något spännande den senaste tiden? undrade jag
- Nej typ bara att jag är.... gravid. sa hon med lågmäld röst
- GRAVID!? viskade jag högt för jag visste inte om någon var hemma
- Mm men säg inte till någon lova!
- Jag lovar!
Jag åkte hem vid tio och var skit trött för det var morgon i London nu så jag var ju helt slut.
Jag tittade på en film och somnade runt halv tolv.