Everything happens for a reason 1
0
Skrivet 28 June - 2015, 00:47
Postat i Everything happens for a reason

Presentation:
Mitt namn är Rebecca Campbell, jag är 17 år gammal. Jag har en stenrik familj som består av min mamma, pappa och två äldre bröder som är överbeskyddande. Visst det låter bra men alla är inte perfekta. Jag har en lång historia bakom mig. När jag var några år yngre gick jag igenom en tuff period och använde droger och var inblandad i många slagsmål vilket gjorde att jag hamnade i ungdomsfängelse 2 år, min relation till mina föräldrar är på grund av det inge bra. I skolan är jag den populäraste tjejen av alla och väldigt bitchig. En bra sak med mig iallafall är att några av mina närmsta vänner råkar vara One Direction.
 
 
 
 
 
Klockan ringde och vi hade äntligen lunch. Jag och mina två sidekicks Lauren och Samantha gick till matsalen och hämta våran mat sedan satte vi oss vid vårt bord like we always do. Såklart kom några killar från fotbollslaget också. När lunchen var slut hade vi två lektioner kvar vilket var matte och historia.
"Finally only one class left for the day, wanna go shopping after?" frågade Lauren som var den blåsta av oss.
"Yeah I'm totally in." sa Samantha som var "the flirt" och jag all the above.
"How about you R?" frågade Samantha.
"Can't say no to a shoppingtrip can I?" sa jag och vi gick till vårt klassrum.
"Omg, someone is sitting on your seat!" sa Lauren chockat.
"Not for long." sa jag och gick fram till tönten som satt där.
"Excuse me, what do you thing you're doing? Gather your stuff and go bother someone else this is my seat okay?" sa jag med ett fejk leende medans hon nästan sprang ifrån mig.
 
Äntligen var skolan slut! Vi gick och lämnade våra böcker i skåpet sedan gick vi ut påväg till Laurens bil när någon stoppade mig.
"You haven't forgotten about us, now have you?" frågade personen sedan såg jag att det var Harry. Just de, jag skulle ju hänga med dom idag. 
"Ofcourse not, girls see you tomorrow!" sa jag sedan hoppade jag in i Harrys bil.
Vi pratade om allt möjligt på vägen hem till deras ställe och med deras menar jag ju såklart One Direction.
Till slut när vi kom fram kickade jag av mig mina 16 cm höga klackar och slängde ifrån min min väska sedan gick jag in till dom andra i vardagsrummet.
"Hello guys." sa jag och satte mig på den enda lediga platsen i soffan.
"Hey, that's my place." sa Harry och gick mot mig.
"Not anymore it isn't." sa jag och flina. Utan förvarning la sig Harry över mig och alla andra som satt i soffan.
"It's offical, you're so heavy!" sa jag och kunde knappt andas. Han reste sig upp och satte sig i fotöljen istället.
"So tell us, how rude were you in school today?" frågade Louis sarkastisk.
"Not  that much, maybe a little."
Ingen av dom visste om mitt förflutna alltså min fängelsetid men dom har alltid undrat varför jag är så elak och bitchig av mig men jag är verkligen inte redo att berätta även om jag kännt dom så länge.
"Guess what we're doing tonight?" sa Liam.
"What?" frågade jag.
"We're going to the beach!"
 Killarna började packa allt möjligt som såklart badkläder och sådant men även marshmallows choklad jordgubbar och allt gott man kunde tänka sig. Sedan åkte vi förbi mig så jag kunde hämta badkläder och sådant jag med sedan bärde de iväg till stranden. Det som var så bra med stranden är att typ ingen var där på kvällen.
Vi satt hela kvällen och pratade , åt , Niall spelade gitarr och vi hade det bara helt underbart. Det som var så bra med dessa killar att jag kunde glömma bort allt dåligt i mitt liv och bara leva i nuet.
"Rebecca, there's a few people we want you to meet tomorrow, it's the band we're working with that we've been telling you about." sa Louis.
"Sure, can't say no to more boys, can I?." sa jag och flina.